I söndags så publicerades en artikel skriven av
Stephan Rössner. Rössner är ofta den person som debatterar med LCHF huruvida
det är nyttigt att äta mycket mättat fett eller inte, och om LCHF är bra eller
inte. Rössner själv förespråkar medelhavskosten, det är en slags idé som bygger
på att vi ska äta som om vi bodde vid Medelhavet. Jag har inget mot Rössner han
har skrivit en del bra faktaböcker, Fetma är en av dem, men denna artikel som
han nu har skrivit måste jag bestrida på ett flertal punkter, jag väljer de
stycken jag finner intressanta ni finner länken till den hela artikeln nedan:
”Poänglösa
råd. Svenskarna har en olycklig benägenhet att hoppa på varje ny kosttrend.
Studier visar att det inte spelar någon roll vilka rekommendationer man ger
eftersom följsamheten är låg. Det är dessutom oerhört svårt att mäta vad folk
äter. I realiteten är vi på ruta ett: ät mindre, spring mer, skriver Stephan
Rössner.”
Detta är en summering av vad Rössner anser och han
pekar på två saker som inte är en direkt kontradiktion men ganska nära. Nummer
ett: Det spelar ingen roll vilka rekommendationer man ger eftersom följsamheten
är låg. ”Man” tolkar jag som att han menar alla som ger råd till andra
människor om kost från amatör till professionell nivå. Från Livmedelsverket
till LCHF. Och poängen han vill ge är att väldigt få följer rekommendationerna vi
får, han har själv skrivit böcker om hur man ska gå ner i vikt vilket han då
finner är helt i onödan eftersom ingen kommer följa hans rekommendationer.
Underligt att han då skrev dem. Alla människor som läser detta och följer några
rekommendationer eller har ändrat sin livsstil och kost måste hålla med om att
detta är rent skitsnack. Det han grundar sitt påstående på är att människor i
vetenskapliga studier ofta inte följer dieten i längre än 1 år högst 2 år, men
nu är alla människor som varit klienter till människor som Brad Pilon, Martin
Berkhan, Robb Wolf, och alla andra i fitnessindustrin inte representerade i
dessa studier. Han har inte hela bilden framför sig, bara den akademiska
bilden.
Efter det så kommer det som är nära en
kontradiktion mot det första påståendet. ”Det
är dessutom oerhört svårt att mäta vad folk äter”. Med andra ord, vi kan
inte lita på mycket av den information vi använder oss av. Jag gör ett
påstående på en svag grund tolkar jag det som att han säger ungefär. Vidare
till nästa spännande stycke.
”Hösten
2013 har givit oss en uppsjö ny information om kost, motion, vikt och
livsstilsvanor. SBU-rapporten publicerades i september och handlade om mat vid
fetma. Senare kom den reviderade versionen av de nya nordiska
näringsrekommendationerna NNR 5. Ett omfattande arbete har lagts ner av ett
otal antal experter och data har stötts och blötts, nagelfarits och bearbetats
för att slutligen sammanställas till en balanserad bild av läget. Cyniskt kan
man säga att slutresultatet har blivit att berget födde en mus.”
SBU:s rapport, om jag antar att han menar den jag
tror han menar, sa att LCHF är helt okej att använda som ett sätt att gå ned i
vikt, och att det enligt vetenskapliga studier är det snabbaste
tillvägagångssättet att få en viktnedgång på kort sikt. Efter ett tag så går
man ner ungefär lika mycket i vikt med alla olika fördelningar av
makronutrienter alltså vilken rekommendation man än följer. Detta kan vara
anledningen till att han väljer att skriva en artikel med titeln” Det är dags
att vi tar en paus i den meningslösa kostdebatten”, eftersom SBU:s rapport
säger gör som du vill, inget är fel på kort sikt.
”Allt
flera samstämmiga undersökningar visar nu att det egentligen inte spelar någon
roll vilka kostrekommendationer man ger, eftersom följsamheten i realiteten är
mycket låg. När man bearbetat stora dataundersökningar av långtidsbehandling av
individer med övervikt har man kunnat beräkna vilken förväntad viktnedgång man
borde ha uppnått efter några års intervention. I realiteten har bara en liten
del av denna viktnedgång ägt rum, vilket bara kan tolkas på ett sätt: ingen gör
som man blivit tillsagd. Därför spelar det för praktiskt bruk ingen större roll
om vi använder 5:2-metoden, LCHF, GI-metoden, äter Medelhavskost eller väljer
något annat av de gängse råden. Det finns mindre skillnader i
korttidsperspektivet, men i det långa loppet handlar det bara om hur väl vi
förmår att äta mindre än tidigare och bibehålla de kostvanorna framgent. Bra
vikt gäller naturligtvis vikten på livslång sikt, men det finns inga
vetenskapliga data, som beskriver utfallet efter mer än två år.”
Här är det längre resonemanget på vad Rössner
anser, och han tycker att alla som arbetar med att ge kostrekommendationer kan
ge vilka råd som helst, det spelar ingen roll vad man säger, klienten kommer
bara att göra som den själv vill. Igen
allting stöttar sig på det akademiska synsättet.
”Svenskarna
måste vara unika i sin ambition att hoppa på varje ny kostrekommendation som
lanseras. I bästa fall är kostråden ofarliga, men det finns risker på lång sikt
vad avser risken för framtida accelererande kärlförfettning eller inkörsportar
till ätstörningar. I ett försök att anpassa sig har producenterna av diverse
produkter och rekommendationspaket framhållit hur lätt det är att förena de
ovan angivna modedieterna till någon helhet, och när alla dessa råd
sammansmältes är vi egentligen tillbaka på ruta ett, som banalt kan
sammanfattas: ät mindre och spring mera!”
Många svenskar testar nog nya kostrekommendationer
eller modedieter för de tror att de bara handlar om att äta rätt och inte om
att det måste finnas fysisk aktivitet till det. Folk som tror att vi mår bra av
att inte röra på oss är idioter. Folk som inte uppmuntrar till fysisk aktivitet
och tycker att man endast ska gå ner i vikt med ändrad kost utan fysisk aktivitet
är idioter. Jag vill inte provocera men vi som alla andra djur ska röra på oss.
Vi är inte skapta för stolen och soffan 24 timmar om dygnet. Människan som alla andra djur har tidigare
alltid varit aktiva och vi kan inte sluta vara det på grund av att vi har
skapat ett bekvämlighetssamhälle. Jag tycker det är spännande att han säger
inkörsportar till ätstörningar. Jag önskar att han utvecklade detta resonemang
nu känns det mer som att han vill säga att vissa kostråd är farliga och göra
att vi åker på ätstörningar och accelererande kärlförfettning, visst vi ska ”ta
en paus i den meningslösa kostdebatten” men det hindrar inte Rössner från att
ospecifikt tala om att vi kommer att få både ätstörningar och
hjärt-kärlsjukdomar av vissa kostråd, men det är väl lugnt följsamheten är ju
som sagt låg. Min poäng är att det är svårt att se Rössners poäng, det är
farligt att följa, den onämnbara jag antar att han menar LCHF för det är det
han varit emot i 5 års tid men det är lugnt för att vi klarar ändå inte av att
följa någon kostrekommendation.
Ät mindre och springa mera, detta är typiskt den
något äldre generationen som bara ser det möjligt att tappa vikt genom
promenader eller löpning, det finns inte en tanke om att tala styrketräning
eller liknande för det måste finnas vetenskapliga studier på detta i 40-50 år
först. Många studier. Långa studier. Bara en tanke: Om det inte fungerar med
att mata folk med kostrekommendationer så kan myndigheterna ge sig på att
försöka ge rekommendationer om mer fysisk aktivitet. En stor kampanj att vi ska
lyfta mer vikter istället för att äta mindre, vad det nu betyder. Jag förstår
vad det betyder men jag tränar mindre än 3 timmar i veckan och måste ändå äta
3000kcal om dagen för att bibehålla min vikt, annars går jag ner i vikt, och
jag äter mer med tiden inte mindre, så frågan är om äta mindre är rätt svar
eller träna mer är ett bättre svar. Så tvärtemot Rössners råd så äter jag inte
mindre, och springer ingenting, och jag kan äta väldigt mycket, men jag
representeras heller inte i någon studie.
”Nyligen
har amerikanska forskare begärt timeout när det gäller våra
kostrekommendationer. De ser inget meningsfullt i att längre älta de olika
alternativens för- och nackdelar. Till detta kommer en växande internationell
kritik mot de vetenskapliga undersökningar, på vilka kostrekommendationerna
stöder sig. Amerikanska forskargrupper har gjort kritiska analyser av
kvaliteten i de jättelika studier som har publicerats, framför allt ifrån USA.
Undersökningar ledda från Harvard omfattande tiotusentals män och kvinnor och
följda under lång tid med de bästa tillgängliga metoder svajar betydligt, och
slutsatserna som dras beträffande effekten av vissa kostkomponenter kan
ifrågasättas. De amerikanska experterna säger att det är dags att lägga ner
denna vetenskapliga verksamhet. Man letar efter nyckeln under gatlyktan, där
det är ljusast, inte där den ligger.”
Detta är totalt (ursäkta låneordet) random. Vilka
amerikanska forskare begär denna timeout?
Tycker de att ameriskanska motsvarigheten till Livsmedelsverkets
rekommendationer om en maxgräns på 25E% socker inte är rimlig? Är den för låg
eller för hög? Sedan nämner han att det finns flera undersökningar från Harvard
som är dåliga och därför ska man lägga ner denna vetenskapliga verksamhet. De
från Harvard eller all vetenskaplig verksamhet inom nutrition?
”Kostregistrering
saknar precision. Att sådan ändå används förklaras med avsaknaden av bättre och
billigare alternativ eller rättfärdigas genom stöd av andra metoder – även de
är självrapporterade. Att två oprecisa metoder ger likartade resultat är inget
bevis för att någon av dem är tillförlitlig. Man menar nu att dessa metoder
måste släppas och nyare tekniker utvecklas.”
Om det inom kosten finns dåliga metoder för utvärdering
eller insamlande av information så får man ändra dessa metoder, det är
intressant att han anklagar forskning för att vara undermålig och att
kostrekommendationer är dåliga. Betyder det att han själv anser att den kunskap
han sitter på måste omvärderas på grund av att den inte är längre
tillförlitlig? Att rekommendationer i Sverige måste förändras? Jag antar att
det är rekommendationer han menar.
”Det
är oklart varför vi svenskar är så benägna att hoppa på varje ny kosttrend.
LCHF-debatten är ett intressant exempel. Helt bortsett från för- och nackdelar
med kosten, vilka har analyserats ingående i SBU-rapporten om kost vid fetma,
kan konstateras att denna diskussion om högfettkostens välsignelse praktiskt
taget enbart har förts i Sverige och på det svenska språket. LCHF-debatten
förekommer inte i de flesta andra länder. Eftersom det etablerade vetenskapliga
språket är engelska borde en strikt vetenskaplig debatt ha förts i
internationella tidskrifter. Som det nu är handlar det mesta i LCHF-debatten om
svensk argumentering i vår lokala ankdamm, som inte ens är akademisk.”
”LCHF-fenomenet
är ett intressant exempel på hur en samling kliniker, patienter och
självutnämnda kostexperter propagerade för en kost, lanserad redan i början på
1970-talet av Robert Atkins. Genom en aktiv marknadsföring utan vetenskapligt
underlag lyckades LCHF-rörelsen popularisera vetenskap i så stor omfattning att
effekterna lamslog den etablerade kostexpertisen i Sverige. Man använde två
olika strategier: först genom att ifrågasätta kompetensen hos etablerade
kostexperter och sedan genom att maximalt utnyttja personliga vittnesbörd
snarare än vetenskap för att bekräfta hållbarheten i LCHF-programmen.”
Kom ihåg detta är en deklarering om att det behövs
en paus i den meningslösa kostdebatten han vill inte provocera med dessa två
stycken, inte skapa debatt utan påpeka att det är dags för paus.
”Vi
behöver inga fler böcker, och råden som ändå står sig har egentligen inte
förändrats på decennier. Det är dags att lägga på grytlocket och använda vår
vetenskapliga och samhälleliga energi till att på andra kreativa och
konstruktiva sätt främja folkhälsan.”
Jag antar att han själv inte tänker publicera fler
böcker, han känner sig kanske nöjd med hur det ser ut i Sverige idag gällande
sjukdomar och övervikt. Råden som står sig antar jag kommer från
Livsmedelsverket, det är inte så konstigt att de ”står sig” eftersom de inte
har förändrats på decennier. Sista meningen är riktigt spännande och något jag
en än gång önskade att han utvecklade sitt resonemang runt. Vilka sätt som vi
ska främja folkhälsan är väldigt diffust men vi ska inte ge
kostrekommendationer, och vi ska inte debattera kost, och vi ska inte ge ut
fler böcker.
En sockerskatt måhända?
Ett nationellt fyradagar långt rejvparty där vi
står och hoppar till vi svimmar i syfte att förlora några kilon?
Arbetsläger på helgerna med 16 timmar långa skift
med fysisk aktivitet för att främja folkhälsan på ett kreativt sätt?
Jag kommer fortsätta att tala om kost, föreläsa om
kost, debattera kost och värdera att det finns olika åsikter runt kost. Jag hoppas på fler
böcker, med mer spännande forskning. Jag hoppas att alla människor som är
intresserade fortsätter debattera, diskutera, blogga och bara prata kost och
mat till världens ände. Herr Rössner kan ta sig en paus men för resten av oss
så fortsätter kampen för att hjälpa människor att få ett liv med högre
välmående. Utan att nödvändigtvis äta mindre och springa mer =P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar