Framgång i träning, nutrition och livet.

En ung man i 20års åldern ska nu avhandla de tre punkterna ovanför. Bortse från hybrisen och läs vidare.

Träning. Alla vet att träning är ett bra skydd mot de flesta sjukdomarna ändå är det inte anledningen till att jag eller du tränar. Vi tränar för att det är roligt, det är något vi vill göra. Det är inte alltid roligt men vi mår bra av det, många tränar just för hälsan men då tränar de en form av träning som de klarar av och finner minst tråkig. Med andra ord det du finner mest roligt är den träningsform du skall träna. Om jag skulle få ett bråck imorgon och läkaren sa att jag inte skulle kunna styrketräna på samma nivå men att springa skulle vara en aktivitet jag skulle kunna göra så skulle jag inte byta. Poängen här är för att finna en framgång i träning måste du ha ett viss mått av passion för den. Från utsidan kan det verka så som att vissa har lättare för vissa aktiviteter än andra och klarar av att träna hårt. Så är det inte. Det handlar bara om mental attityd. Låt mig förklara lite om mental attityd.

En vän till mig förklarade det så här: ”Kampsporten gjorde att jag lärde mig att det alltid kommer att göra ont när jag tränar så det är inget att bry sig om utan det gäller bara att ta sig förbi det och träna vidare.”

Han har haft en hel del allergier och liknande så hans respons när folk säger att de inte tränar för att de är sjuka säger han bara:” Jag har varit sjuk i över 25 år det har inte hindrat mig.”

Jag har många gånger utsatt mig själv för pass som jag vet inte kommer att vara fördelaktiga när det gäller muskelreparation och att göra mig starkare. Senast gången jag gjorde så mådde jag lite underligt bestämde mig för att det inte skulle hindra mig, jag vet ju inte hur jag mår på gymmet kanske mår bättre om 10 minuter där, kan inte hindra mig på grund av en känsla som kan förändras. Säkert var att jag skulle träna, och det gjorde jag säkert blev resultaten, när jag körde knäböj kunde jag känna febern slå ut till fullo. Det var bara att träna klart, inte avbryta, utan avsluta, för att sedan gå hem, försöka äta och rulla ihop sig i en boll i soffan och bete sig som en man som ligger för döden, vilket man(män) brukar göra när de blir sjuka. Två dagar senare var jag tillbaka i gymmet. Träningsmässigt att fysiskt bli starkare har jag misslyckats med på det passet men mentalt har jag blivit starkare. Nästa gång jag mår lite dåligt, har lite ont någonstans eller dylikt kan jag minnas den gången och tänka ”Inte värre än den gången jag hade feber och tränade.”

Du måste ha passion för en träningsaktivitet och du måste leva passionerat för den för att få ut något av den. När du gör detta och applicerar dig så kommer du att nå framgång.

Nutrition.

Eftersom halva Sverige nu har börjat med 5:2 fastan (som egentligen heter EAT STOP EAT innan Mr. Mosley kom och stal i princip hela konceptet rakt av men vilket som för den okunnige) så kommer de att kunna förstå lite av vad jag pratar om i denna del. Att gå på en fasta är en av det bästa liknelserna för passion.

Så låt mig ta gamla goda Wikipedia till hjälp för att förklara ordet passion.
"Passion, lidelse, kan betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för ett ändamål, en sak, en person, en förändring eller en åsikt."

Många fastar för att tappa i vikt och få en bättre kropp. Jag fastar för att det är bekvämt, det passar min livsstil, som så många andra så tillämpar jag en 16:8 fasta skapad av profeten, grandmastern, och jedin ”all rolled in to one”, Martin Berkhan. 

Jag fastar främst av bekvämlighetsskäl det är så enkelt att inte behöva äta frukost. Vilket helvete att kliva upp 06:00 bara för att få i sig lite mat innan skola och liknande, vilken befrielse att slippa det. Men, det är inte bara en dans på rosor. Det finns dagar då man känner av hunger fram till klockan 12, då det inte hjälper att bara dricka vatten. Men det gäller att kunna ”lida” att underkasta sig något och inte bara äta för att stilla någon tillfällig hunger, att inte kasta i sig en chokladboll bara för att det är gott för stunden, det gäller att leva för något större än bara stunden. Det är nog här många kan förstå vad jag menar, man äter inte under en viss period för att kunna nå ett mål. Efter att bemästrat denna disciplin så kan man applicera den på matval, man kan avstå bullarna som är på fikat på jobbet, man kan tacka nej till efterrätt man behöver inte äta en hel chipspåse bara för att det är fredag.

Med hård träning och en bra kost så kan man tillåta sig själv mycket bullar och chips, men först måste man nå det mål man har och utgå ifrån det. Det jag vill ha sagt är att det inte handlar om att disciplinera sig själv att aldrig äta godsaker igen, bara att man kan börja styra sina val mer disciplinerat.

Att ta sig igenom processen och vara passionerad för sitt mål kommer att ge bieffekten mer disciplin.

Det jag har tagit upp i träning och nutrition applicerar sig också på livet, disciplin och passion. Låt mig här och nu klargöra att jag starkt ogillar ordet framgång. Framgång är något som mäts i andra människors ögon. Det mäts i pengar och social status. I samhället tittar man inte på två personer som varit gifta med varandra i 50 år och säger:” Kolla vad de två personerna har varit framgångsrika.” Har de däremot 100 miljoner på ett bankkonto så är de framgångsrika. För några månader sedan läste jag Självhushållning på Djupadal, en bok om två bönder, ett gift par, som driver ett självhushåll på Djupadal. Det är tydligt när man läser boken att de gör något de är väldigt(sliter ut ordet idag)passionerade om. De älskar vad de gör. De är antagligen inte stormrika men de har självförverkligat sina drömmar. De har nått sista steget i Maslows behovs trappa. Ändå är det inte dessa personer vi tittar på och kallar framgångsrika.

Problemet många gånger är att det kopplas till pengar.

”Den personen tjänar massa pengar, så skulle man ha det.”

Om man jobbar för att tjäna pengar uteslutande kommer man mycket sällan bli rik, jobbar man med något som man är passionerad om så är pengar en bisak, och man är lycklig över det man jobbar med.

Jag har träffat personer som jobbat i tillagningskök på förskolor och varit lycklig över deras jobb för de kan jobba med det de vill, det är till stora delar på deras villkor och pengarna, lönen, blir en bisak. Jobbar du med det du vill?

Så vad är då framgång i livet?

Att göra det du vill.

För att avsluta så ska jag citera författaren och suputen Charles Bukowski:

If you're going to try, go all the way. Otherwise, don't even start. This could mean losing girlfriends, wives, relatives and maybe even your mind. It could mean not eating for three or four days. It could mean freezing on a park bench. It could mean jail. It could mean derision. It could mean mockery--isolation. Isolation is the gift. All the others are a test of your endurance, of how much you really want to do it. And, you'll do it, despite rejection and the worst odds. And it will be better than anything else you can imagine. If you're going to try, go all the way. There is no other feeling like that. You will be alone with the gods, and the nights will flame with fire. You will ride life straight to perfect laughter. It's the only good fight there is.”

För den som vill höra det istället för att läsa det.